Nyheter

Här publicerar vi nyheter från kommissionens arbete eller aktiviteter, aktioner eller meddelanden från andra aktörer som berör kommissionens frågor. 
(1 träff)
Tor 2 sep 2021

Debattartikel publicerad på DN Debatt

Lars Taxén, författare till en rapport om Skottland sjukvård, diskuterar på DN Debatt vilka brister som utredningen om sjukvårdens regionala struktur har. Läs artikeln här.

Utredarna Sofia Wallström och Fredrik Anderson lyfter fram ett centralt problem i vården - att infrastrukturen i Sverige är dysfunktionell (DN 1/9). Som pandemin visat, har den långt drivna decentraliseringen av ansvar till regioner och kommuner försvårat eller omöjliggjort en livsviktig samordning av vårdens resurser nationellt. Utredarna föreslår ett antal åtgärder för att utveckla infrastrukturen.

Dock saknas en viktig pusselbit i deras argumentation – vilken grundläggande princip ska genomsyra ett sådant arbete? Utan en sådan princip riskerar debatten att fastna i det ställningskrig som nu råder mellan förespråkare för regional decentralisering eller statlig styrning. Lösningen ligger i att hitta en princip där lokalt ansvar kombineras med statligt ansvar för att nationellt övergripande frågor. En sådan princip kan karaktäriseras som ”samordnad flexibilitet”, vilket innebär att en nationell infrastruktur byggs upp som stöder den lokala verksamheten utan att bestämma över den. Det är lokalt som vården möter medborgarna, ser problem, möjligheter, och samlar erfarenheter som kan bidra till att utveckla den nationella infrastrukturen. Denna kan i sin tur återkopplas till de lokala verksamheterna och förbättra verksamheten där. På så sätt balanseras lokala och nationella verksamheter utan att endera tar överhanden över den andra.

Ett fungerande exempel på denna princip finns sedan länge i Skottland. Där styrs den nationella infrastrukturen av åtta s.k. Special Health Boards, som ansvarar för forskning, övergripande förbättringsarbete, akutläkartjänst, ambulansutryckningar, telefonrådgivning, utbildning, strategiska supporttjänster som t.ex. IT-stöd och expertråd m.m. Dessa enheter utvecklar alltså tjänster som bättre hanteras på den nationella nivån. Den lokala nivån hanteras av 14 regionala s.k. NHS Boards.

Flera av Wallströms och Andersons förslag, t.ex. involvera företrädare för patienter och professioner i att utveckla infrastrukturen, är implementerade i Skottland. Deras förslag är emellertid otillräckliga för att bygga upp en motsvarande infrastruktur i Sverige. Detta är ett långt och mödosamt arbete, och kommer säkerligen att möta både motstånd (se t.ex. den omedelbara reaktionen från SKR i Dagens Samhälle 1/9) och anhängare under resans gång. Men insikten att nuvarande infrastruktur måste ändras i grunden är numera starkt förankrad i samtliga partier (se t.ex. SVT 13/2 2021). I ett arbete att förändra vårdinfrastrukturen kan principen samordnad flexibilitet, såsom den implementerats i Skottland, fungera som inspiration.

Lars Taxén Docent, författare till rapporten ”Skottland visar vägen. En annan sjukvård är möjlig”

------------------

Utredarna Sofia Wallström och Fredrik Anderson lyfter fram ett centralt problem i vården - att infrastrukturen i Sverige är dysfunktionell (DN 1/9). Som pandemin visat, har den långt drivna decentraliseringen av ansvar till regioner och kommuner försvårat eller omöjliggjort en livsviktig samordning av vårdens resurser nationellt. Utredarna föreslår ett antal åtgärder för att utveckla infrastrukturen. Dock saknas en viktig pusselbit i deras argumentation – vilken grundläggande princip ska genomsyra ett sådant arbete?

 

Utan en sådan princip riskerar debatten att fastna i det ställningskrig som nu råder mellan förespråkare för regional decentralisering eller statlig styrning. Lösningen ligger i att hitta en princip där lokalt ansvar kombineras med statligt ansvar för att nationellt övergripande frågor. En sådan princip kan karaktäriseras som ”samordnad flexibilitet”, vilket innebär att en nationell infrastruktur byggs upp som stöder den lokala verksamheten utan att bestämma över den.  Det är lokalt som vården möter medborgarna, ser problem, möjligheter, och samlar erfarenheter som kan bidra till att utveckla den nationella infrastrukturen. Denna kan i sin tur återkopplas till de lokala verksamheterna och förbättra verksamheten där. På så sätt balanseras lokala och nationella verksamheter utan att endera tar överhanden över den andra.

 

Ett fungerande exempel på denna princip finns sedan länge i Skottland. Där styrs den nationella infrastrukturen av åtta s.k. Special Health Boards, som ansvarar för forskning, övergripande förbättringsarbete, akutläkartjänst, ambulansutryckningar, telefonrådgivning, utbildning, strategiska supporttjänster som t.ex. IT-stöd och expertråd m.m. Dessa enheter utvecklar alltså tjänster som bättre hanteras på den nationella nivån. Den lokala nivån hanteras av 14 regionala s.k. NHS Boards.

 

Flera av Wallströms och Andersons förslag, t.ex. involvera företrädare för patienter och professioner i att utveckla infrastrukturen, är implementerade i Skottland. Deras förslag är emellertid otillräckliga för att bygga upp en motsvarande infrastruktur i Sverige. Detta är ett långt och mödosamt arbete, och kommer säkerligen att möta både motstånd (se t.ex. den omedelbara reaktionen från SKR i Dagens Samhälle 1/9) och anhängare under resans gång. Men insikten att nuvarande infrastruktur måste ändras i grunden är numera starkt förankrad i samtliga partier (se t.ex. SVT 13/2 2021). I ett arbete att förändra vårdinfrastrukturen kan principen samordnad flexibilitet, såsom den implementerats i Skottland, fungera som inspiration.

 

Lars Taxén

Docent, författare till rapporten ”Skottland visar vägen. En annan sjukvård är möjlig”