Här kan du hitta längre artiklar till de ingångar som ligger på medborgarkommission.se/temagrupper. Du kan söka i filtret på titeln till eller några ord i den artikel du letar efter.
(1 träff)
Fre 18 sep 2020

Ingen vågar satsa på kompetensutveckling

Sverige har ingen tradition av att bevaka att privata vårdföretag skall göra det de lovat. Sverige var tabula rasa. Det fanns inga naturliga skyddsmurar utan det vara bara att gå in och ta för sig. Det skriver Töres Theorell, professor emeritus i psykosocial medicin.

Det långa socialdemokratiska maktinnehavet från andra världskriget och framåt skapade en långsamt uppbyggd jättestor frustration hos sådana som ville skapa en marknad i vårdsektorn enligt amerikansk modell. När de första borgerliga regeringarna (Fälldin m fl) kom var tiden inte mogen för riktigt stora förändringar. Men när nästa omgång borgerliga regeringar kom fanns det en stark vind för privatisering i Sverige som också fick bra hjälp av socialdemokraterna, och nu fick den långa uppdämda frustrationen en rejäl chans att genomföra mycket genomgripande förändringar. Det här är ju en långsam process men privatiseringarna inom äldrevården tog fart på allvar först under regeringen Reinfeldt.

Sverige har ingen tradition av att bevaka att privata vårdföretag skall göra det de lovat. Sverige var tabula rasa. Det fanns inga naturliga skyddsmurar utan det vara bara att gå in och ta för sig. Det första exempel vi såg på detta i Stockholm var när man släppte konkurrensen fri i taxibranschen. I New York har man länge vetat att folk som kör taxi måste kontrolleras - alla är inte söndagsgossar. I Stockholm ledde en okontrollerad nyetablering av taxifirmor till en rad brott och så småningom förstod man att mer strikta kontroller måste införas.

När det gäller privatisering i större skala av vårdsektorn i Sverige försökte visserligen lagstiftarna skapa ett anbudsförfarande som skulle garantera att endast de "effektivaste" (svårt begrepp!) vårdföretagen skulle få fortsätta sin verksamhet men det visade sig väldigt svårt att få detta att fungera på ett bra sätt. Enligt mitt sätt att se är LOV illa fungerande. Eftersom jag varit med i styrelsen för två privata vårdföretag under senare år har jag fått se på nära håll hur illa dessa processer fungerar i Stockholms läns landsting. Jag har t ex sett hur konkurrenter med hjälp av anonyma brev försökt förstöra chansen att vinna en anbudsomgång för en väl fungerande verksamhet med högt utvecklad och väldokumenterad kompetens. Dessutom har jag förfasat mig över hur lång tid som vårdgivare måste ägna åt att tillfredsställa en svällande byråkrati med fyraåriga upphandlingskontrakt. Det skapar en osäkerhet som gör att vårdorganisationer inte vågar satsa på kompetensutveckling.

Töres Theorell
professor emeritus i psykosocial medicin, Stockholm